Är tapper som en riddare...
Hade en stroke förra året och fick därefter reda på att jag har ett hjärtfel.
De sa att de skulle operera och efter lång väntetid och många olika förslag på ingrepp så är det bestämt...det går att göra en kateterstängning via ljumsken...så att jag inte ska insjukna om ett par år...få hjärtsvikt, bli sjuk på riktigt...
Ja jag är tapper...
Har inte klagat...ingen har frågat...utan mer tagit för givet att allt ordnar sig...att jag mår bra, å det gör jag...men nu börjar det närma sig...
Den 25:e januari är det MRT-röntgen, för att se att jag inte fått några fler proppar...har jag det så gör de ingen hjärtoperation...utan då satsar man inte de pengarna på mig. Då är risken för hög att jag får stroke igen, att den då slår ut något i hjärnan, snarare än att den tar vägen genom mitt hål i hjärtat...
Konstigt resonemang...men det är väl så det har blivit, de måste väga kostnad och resultat mot varandra...
Jag har ju ändå varit yrkesverksam länge, betalat min skatt duktigt å så...varit extraförsäkrad osv...men det hjälper inte...det är pengarna som styr.
Håller tummen för mig själv...att det ordnar sig...har för sjutton två barn...
När jag blir avbryten i mitt resonemang, de få gånger jag tar upp det som hänt och det som komma skall...då undrar jag tyst för mig själv...jag ställer upp, hjälper....är snäll....lyssnar...frågar...
...men när det kommer till saker som gäller mig då byts det ämne, pratas ytligheter och skämtas bort, jag hänger på, skrattar lite å tycker att det är lugnt, jag är ju inte sjuk....
...min man blir galen, han har efter stroken sett till att stöta bort alla i vår omgivning, för säkerhets skull, han vill inte att jag ska bli sårad, han gör det på sitt sätt. Ingen har heller frågat honom...hur det kändes den där natten, när han stod vid ambulansdörren, den stängdes...å i ilfart kördes hans fru, mamman till två små barn, till US...han fick rycka upp sig, svälja oron och gå in till våra barn...vara som vanligt, han är också tapper...tapper och hård. Oron han kände när han fick beskedet om att de, dvs läkarna väntade på en stor stroke...den lilla hade tagit ena sidan och mitt minne...nu skulle det komma en stor...
Den kom aldrig...jag återhämtade mig snabbt...men hans oro...den stillades inte...den stillas nog aldrig...
Det kommer att ordna sig...oavsett vad...behöver inget dalt och dutt och löjl...klarar detta ändå...har min man, mina barn, min familj...
Men nu närmar det sig...med stormsteg...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hmm..här ska man ju givetvis skriva något djupt, bra och duktigt. Men jag är dålig på det och kan inte mer än säga:
Jag är säker på att du fixar det här, det kommer lösa sig så bra det bara går.
Att folk beter sig sådär säger bara mer om dem. Varför ska du ändra på ditt sätt bara för att merparten av befolkningen är idioter. Fortsätt vara du, det är du bäst på!
mäh...tack...menade inte att folk var idioter, men att det ibland säkert är svårt...för alla är så upptagna med sitt...det som är viktigt för dem, kanske inte är så viktigt för mig och vise versa...de vill säkert bry sig men har ingen tid...de vill gå vidare i samtalen istället, prata sånt som gäller DEM, det är lite viktigare...är kanske likadan, vad vet jag...menade inte att kritisera någon, snarare bara skriva av mig lite och förklara varför min man stängt dörren till de flesta...
Du har din kusin oxå vännen! Hoppas hon inte tillhör dem som är självupptagen, i så fall så får du säga stopp jag vill ha lite plats oxå!
Förstår hur du menar med att folk inte vill stanna upp, men jag tror att det finns alltför många som inte vill prata om det jobbiga, för då väcks känslor som inte riktigt är accepterade i vårt glada land eller snarare lite otäckt att prata om. Det ska helst vara glatt och käckt och är det desutom någon som alltid är glad och käck, läs du, så blir det kanske extra svårt att bemöta. Vad vet jag, men det är när man mår som sämst som man ser vilka man verkligen har, du har alltid funnits där för mig vid mina svåra stunder i livet. Du vet vilka tillfällen.. Tack för det goa kusin, jag hoppas att jag kan vara lika bra på det som du!
Det kommer att gå bra och vi runtomkring ska göra vårt bästa att vara ett bra stöd.
Många kramar från kusin vitamin...
Gumman då. Jag känner mig träffad. Men jag har så svårt att prata om allvarliga saker. O så har jag varit så himla orolig över min egen op. Men jag hoppas du vet att jag alltid finns här. Oavsett tid. Det är bara att banka i väggen så kommer jag vännen. O allt kommer gå toppen ska du se. O jag kommer stötta dig hela vägen. Kramar
Ingen behöver känna sig träffad...
Tack för att ni finns...
Skicka en kommentar